Det är egentligen svårt att försöka sammanfatta vad som sker just nu, men jag känner att för de som inte är väldigt engagerade, och bara försöker följa media, blir det svårt att förstå vad som sker.
Men jag skall försöka.
"Den svenska modellen" bygger på att arbetsmarknadens parter (arbetsgivare och fack) skall göra upp i avtal vad som gäller. Under sjuttiotalet ledsnade några politker ur och försökte lagvägen styra upp vad de ansåg behövdes, så kom t ex Lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) och Lagen om anställningsskydd (LAS) och Förtroendemannlagen (FML) till.
I mycket övrigt styr kollektivavtalet vad som gäller, där tillämpas lagarna och lönevillkoren bestäms. Där regleras många försäkringar och skydd för arbetstagarna, och särskilda förmåner som tjänstepension etc.
I slutet på nittiotalet, efter många år med turbulens och allt för höga löneuppgörelser som drev på inflation bestämde sig facken i industrin och arbetsgivarna för att sluta ett särskillt avtal, industriavtalet. I det ingår IF Metall (f.d. industrifacket och Metall), Pappers, Livs och GS (f.d. skogs och trä och grafikerna) för kollektivsidan och Unionen och Sveriges Ingenjörer för tjänstemännen, och de olika avtalsområdenas arbetsgivarorganisationer.
I det regleras en särskild förhandlingsordning, för att få ordning och reda på förhandlingarna. Strax före jul lämnas parternas krav över, och sedan får inget ytterligare krav ställas. I januari inleder man förhandlingar. Ofta finns det många saker med på kravlistan förutom lönerna, och det är vad man börjar med.
Vanligen är man överens om de flesta saker i slutet på februari, det kan gälla arbetstidsförkortning, tjänstepensioner, permissionsregler etc. När en månad återstår och man inte kommit överens kallas OPO (OPartiska Ordförande) in. OPO består av personer som parterna enas om att man har förtroende för, oftast en blandning av gamla ärrade förhandlare från båda sidor.
För dem brukar det handla om att värdera positionerna och hitta en lösning som parterna kan ens kring.
Det har ansetts viktigt att den utlandskonkurrensutsatta industrin skall sluta det första avtalet, för att sätta nivån, och för att det skall kunna fungera måste ett avtal var klart innan det gamla går ut och som ger övriga avtalsområden en ärlig chans att slut sina avtal. (Det pågår tiotals avtalsförhandlingar samtidigt)
I korthet har facken i år begärt 2,6% lönehöjning, och att arbetsgivarna inte skall tillåtas varsla och säga upp personal med hänvisning till arbetsbrist, och sedan när de som fått sluta har återanställningsrätt, kringgå det och hyra in personal (ibland delar av den personal de sagt upp, för att själva kunna kringgå turordningsreglerna).
Arbetsgivarna har krävt noll i lönepåslag och möjlighet att helt förhandla bort hela kollektivavtalet lokalt.
Så längt är det väl ett utgångsläge som man kan vänta sig ett valår under "ekonomisk kris"
Det intressant är vad som sedan har skett. I vanliga fall anses det som regel #1 att när man förhandlar skall man vara förhandlingsvillig, dvs, söka lösa de tvister man har. I år har arbetsgivarna kommit till förhandlingarna utan delta i försök att lösa konflikterna, den information jag har säger att arbetsgivarna kommit till förhandling, hävdat att deras bud gäller, och sedan inte velat diskutera mer, och bara "suttit av tiden"
När så OPO kom in 1 mars fanns inget delvis färdigt förhandlingsresultat. Arbetsgivaren har vägrat diskutera fackets krav på stop för inhyrning av personal när återanställning råder med motiveringen att det ingår i deras rätt att leda och fördela arbetet. OPO:s första hemställan, som ett medlingsförslag kallas, innebar 2,0% löneökning på 18 månader (istället för 12) och hade ingen lösning på kravet om inhyrningsstopp. Den andra hemställan hade fortfarande inget förslag på lösning, dock en lönehöjning på 0,7% från 1 juli. Omräknat på årsbasis innebär det 0,5%, samtidigt som riksbanken har inflationsmål på 2,0% (och troligen kommer hålla det). Det skulle innebära att man avtalar om en lönesänkning. Och att bud nummer två är lägre än bud nummer ett måste ses som historiskt.
Där står vi idag. Det är ytterst knappt om tid att lösa alla knutar, och arbetsgivaren har hittills visat ett totalt ointresse att förhandla.
När avtalet löper ut gäller inte konfliktfriden längre, och det är naturligtvis helt i sin ordning att facken därför just nu förbereder sig för en sådan händelse.
Det som förbryllar mig är arbetsgivarens agerande. Allt jag kan tänka mig är att det är ett rent politiskt ställningstagande.
Vi har inte haft storstrejk i industrin sedan 1980, och våra strejkkassor är välfyllda, och hur en sådan kamp skulle sluta är redan given. Att välja att ta den kampen för rätten att kringå turordningen och rätten att få avtala bort kollektivavtalet är inget annat än politiskt, och att det kommer ett år då allt talar för att den borgerliga regeringen kommer ryka i valet är ju logiskt, men påminner mer om ett skadat djurs sista dödskamp.
För att travestera Ulf Lundells klassiska uttalande "En inställd spelning är också en spelning" vill jag lämna er med tanken "En pyrrhusseger är också en seger
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Tillägg:
Unionen=SIF (industritjänstemän) och HTF (handelstjänstemän)
Sveriges Ingenjörer=Civilingenjörsförbundet, Ingenjörsförbundet och Civilekonomerna
M a o håller arbetsgivarsidan på och bråkar med alla industrianställda utom de icke fackanslutna och Ledarna (som enligt mig är en cancersvulst).
Ev orsak kan vara att man vill driva igenom en massa kostsamma strejker. Visserligen är det väldigt dyrt men arbgivarsidan har mer i sin kappsäck och eftersom det blir ett 1-års avtal så börjar allt om igen om ett antal månader. Facken har en ganska begränsad strejkkassa som man trol inte vill använda mer än ett år, max 2. Vad som händer sedan är att facken som har mycket kapital placerat, bl a i aktier och fastigheter blir tvungna att sälja av. Lika med att göra sig av med sin strategiska reserv.
Om man vill knäcka facken måste man börja med att plocka bort kapitalet. Dessutom får man inte glömma att de i facktoppen sitter på en massa poster p g a kapitalet man har. De personerna är inte ett dugg intresserade av att gå ner på golvet och jobba igen bara för att kapitalet tar slut. Eller m a o sänka sin månadslön ifrån 100 - 20, 30 tusen.
Min känsla är att innan det händer kommer i alla fall tjänstemannafacken att lägga sig platta för att rädda det som räddas kan. Misstänker att LO-sidan är ännu mer rädd om sin maktposition dessutom. De måste ju dessutom bevaka sin ideologi.
Fast jag hoppas att det blir en vettig lösning innan dess, för jag är inte ett dugg intresserad av att skruva tillbaks klockan till Ådalstiden. I så fall ses vi på barrikaderna.
Arb.givar sidan inom Handels har idag gått ut och sagt att någon strejk inom handelsområdet inte finns på spelplan. Man är inte ett dugg imponerade av sina kollegor inom industrin och kommer att skriva ett avtal inom sitt område innan facket lägger ett varsel för att slå ut påskhandeln. Det borde betyda att ett 1-års avtal på handelssidan landar runt 2,6% som är lika med kravet inom industrin.
Förmodar att man inte är jätteglada inom industrisektorn för det här ökar pressen på arb.givar sidan rejält.
Gissar att vi med detta utspel kommer att se en industrilösning nästa helg+att man lyfter ut bemanningsfrågan och löser den i ett senare skede.
Vilket minnesvärda läsare minns att jag sa redan i mitt förra inlägg i frågan.
Dock tror jag att industrin lägger ett strejkvarsel på måndag, och tvingar fram en skrivning om turordningen redan nu.
Det "bästa" är ju att Handels Klackenberg återigen är olydig mot arbetsgivarsamordningen, och hellre att de spricker än vi.
Synd bara att inte fler läser denna sida, eftersom infon är bra mycket bättre än vad skvallerpressen presterar. Fast sanningen säljer väl inga lösnummer.
Mjoe, så kan det vara, förutom dig, tony och steken (eventuellt) och en tre-fyra gamla SL-vänner som väl mest är intresserad om jag skriver något om just SL så är det väl rätt tunnsått med läsare.
Men det är ju å andra sidan deras förlust ;)
jo, Tobbe
synd att inte fler läser detta, det var verkligen bra skrivet och förklarat Kekke
du borde fan engagera dej fackligt ;)
med din tillåtelse så länkar jag gärna hit, från min FaceBook.. då kommer flera att läsa, och kanske länka vidare och änu fler läser det.
Upp till kamp och knyt näven UTANFÖR byxfickan nu gott folk!
Vem borde engagera sig fackligt? Jag eller Tobbe, eller båda? ;)
Det är bara att tuta och köra det.
Jag saknar en lite mer global vy har. Och eftersom jag ju ar bade kapitalist och fosterlandsforradare sa kan jag ju lagga till den biten utan att nan av er fackpampar behover forlora ansiktet... ;-)
Att handelssektorn ar de forsta som viker sig har forstas en massa olika forklaringar. Men ingen av dem ar att arbetsgivarsidan skulle kanna nan mer sympati med de anstallda an industrisidan. Nej, det har nog bl.a. som ni skriver att gora med att de annars skulle forlora valdigt mycket pengar pa valdigt kort tid. De har sin marknad till storsta delen i Sverige och kan inte gora nat at det. Dessutom ar mycket av deras kapital bundet i farskvaror som maste forsaljas for att itne forsvinna. Tra och metall kan man lagga pa hog ett tag. Det ar samre med mjolk och agg. Sa de har ett stort intresse i att inte sluta salja dagligvaror till marknaden. Och om vi tittar pa saker som deras "bemanningsplaner" och OB-tillagg sa ligger de ljusar efter industrifacken redan. Turordningsregler och ratten att jobba full arbetsvecka och pa bestamda tider ar valdigt urholkade dar redan. Varfor skulle de behova bemanningsforetag nar de redan nu kan lata folk jobba sa mycket eller lite som det passar foretaget?
Vad det galler den tyngre tillverkningsindustrin sa ar det val allt mindre som haller dem kvar i Sverige och sa gott som inget snart som tvingar dem att anstalla folk boendes i Sverige (d.v.s. som har svenska krav pa standard, loner och sakerhet). Hur mycket av jarn- och stalindustrin anvander sig av svensk malm numer t.ex.? Och hur mycket pappersmassa och timmer gar pa export direkt, utan att foradlas i Sverige?
Och om foretagen redan tror sig ha for feta bemanningar och for lite jobb, vad gor val ett par manaders strejk egentligen? De kan ju se det som permitteringar och som ni sager en forsvagning av facken. Om det blir alltfor jobbigt sa finns det alltid de gamla oststaterna och Kina att flytta verksamheten till. Ingen tvingar nan till att tjana sina pengar i Sverige (och darfor åt Sverige ocksa).
De gamla bolagsagandeformerna som vi hade sen tidigt 1900-tal ar nog inte lika sakra langre. Vi har inte langre kvar nagra gamla stiftelseordforanden / -ledamoter som har haft en "konstant sillvecka" hela livet och ser det som en ara att fa inga i en storkoncerns styrelse, utan att fa miljonlon. Nej, nu har vi allmanheten som ska ha sin aktiekurs hojd hela tiden. Och de kraver att man har "bra folk" i styrelsen! Att sen inte "allmanheten" har en aning om vad det innebar, forutom att man nog maste betala for det, gor ju inte saken battre. Samma allmanhet som i ena sekunden hojtar om langsiktighet flyttar sen i nasta stund sina pengar till en asienfond for att den inhemska marknaden "kanns osaker". Sa det ar vi/ni som fondsparar eller upplater nagot som helst sparkapital till banker och institut utan att stalla motkrav pa hur det investeras som ar de riktiga bovarna egentligen. Utan en san kravlista sa har vi ju redan forlorat forsta ronden i forhandlingarna genom att forse kapitalet med an mer pengar att starka dem i deras strid. Allt efter det ar bara sma detaljer!
Precis som arbetsgivarna sa har vi sjalva full ratt att bestamma vad vi gor med vara pengar och tillgangar. Om nan slar mig pa kaften sa ger jag dem inte en hundring, elelr hur? Men vi forvantar oss att arbetsgivaren ska gora sa. Och vi/ni gor detsamma genom att spara i bank. :-)
(Nej, jag skriver inte det har bara for att vacka liv i en annars ratt sa ensidig debatt. Nej nej! ;-)
På tok för långt och ostrukturerat för att kommentera på något bra sätt.
Kan väl bara säga att stålindustrin är i 2 delar. 1 del kör skrotbaserat med så lite råvaror som möjligt och den andra kör råvarubiten och råvaran plockas till största delen upp i Kiruna. Skogsindustrin exporterar en hel del oförädlat beroende på att Putin har förbjudit de ryska skogsbolagen att göra så. Våra kunder i Ryssland som är drabbade är inte glada. Vi har ett virkesöverskott i Sverige som vi kan göra så med. Säkerligen bra för miljön eftersom vi återplanterar till 100%.
Ang Handels så finns det inskrivet i lagen att den konkurrensutsatta sektorn skall sätta lönenivåerna. OB för handels är dessutom väldigt bra på helger och sena kvällar. Mycket bättre än industrins.
Outsorca den kunskapsintensiva processindustrin är inte att rekommendera och det vet företagarna efter att ha lärt sig den hårda vägen. Finns hur många exempel som helst på att det blir dyrare att tillverka kvalitetsprodukter billigt än att tillverka dyrt från början. Däremot för skräpprodukter finns det mycket att vinna på för en företagare att flytta ut.
Det finns fortfarande folk som ser det som en ära att få sitta i bolagsstyrelser utan arvoden. Undertecknad är väl en, men det finns oxå ett stort antal till i alla svenskägda företag. De sitter där genom sina förtroendemannauppdrag och de är absolut inte företagsfientliga, utan de vill samma sak som alla andra i styrelsen. Nämligen att utveckla sina företag på ett hållbart sätt.
Sen kan man nog fundera på vad som är bra folk i styrelsen. Om man jobbar för arvodets skull eller något annat. Inte utan orsak att kvotering diskuteras.
Nej det viktigaste för att få helheten att fungera är att alla vill åt samma håll och är mer eller mindre nöjda. Avarter kommer det alltid att finnas men de accepteras så länge utvecklingen går framåt.
Funderar dessutom på om vi ligger före eller efter övriga Europa i utvecklingen. Vi har ju redan kört vårt PIGS-race + Irland och UK för över 10 år sen. Reinfeldt och pojkarna lägger väl sista pusselbitarna nu. Det kanske är en normal utveckling efter ett stålbad som vi haft och de länderna har eller kommer att få. Så att säga klockan måste skruvas ett helt varv innan det blir balans i helheten igen och andra mer humana värderingar får råda.
Tobbe: Det ar inte ostrukturerat, bara inte förenklat. Helhetsbilden ar inte helt enkel eller kort. ;-)
Det ar skillnad pa "det gar att hitta om man letar riktigt ordentligt" och "majoriteten" i de har fallen. Jag ar saker pa att det finns styrelseledamoter annu som brinner for att gora "det ratta" mer an nat annat. Men de ar inte i majoritet. Och om exportindustrin gar mot en trend att exportera alltmer oforadlade produkter sa ar val det ett stort misstag for svensk nationalekonomi? Som sagt Sverige (och ovriga vasteuropa) kan nastan bara konkurrera med kunskap och komplexitet. Eller kalla det "kvalitet, inte kvantitet elelr pris".
Ungefar hur mycket av det stalskrot som foradlas i svenska stalverk skulle du saga ar svenskt stalskrot? Och hur mycket gar sen pa export? (Jag vet inte alls, det ar darfor jag fragar)
Stålskrotet köps in från i princip hela världen. Mycket kommer ifrån Ryssland, bl a skrotade vapen. Kan nog gissa att ca 75% är importerat och över 80% färdig produkt sen går på export. (Det är därför Sverige är så internationellt känsliga. Ser liknande ut i många brancher.) Men det blir svårare och svårare att hitta råvaror. Kineserna är väldigt aggressiva och köper och lägger på hög eftersom de har byggt kapacitet som vida överstiger världsbehovet. Sedan så tillverkar de i supermoderna anläggningar och kunskapen har de till stor del stulit eller köpt i Väst. Har en bra Avesta-historia som inte bör tryckas på pränt.
Så där är orsaken till att stålverk mm läggs ner i västvärlden idag. Vi kan inte konkurrera på samma villkor eftersom vi inte har någon stat som pumpar in pengar vid behov. Lönekostnaden är så pass liten att det gör varken till eller ifrån. Energi och råvaror är det som är dyrt. Kineserna måste oxå få sin utveckling men de låter det gå ut över miljön tyvärr. Miljö är dyrt och därför anser de sig inte ha råd att andas frisk luft. Synd om folket och synd om den någorlunda rena industrin i väst som inte kan matcha dopad kinesisk industri som skiter i miljön.
Hur det ser ut inom andra sektorer har jag inte lika bra koll på men man kan nog krasst säga att en kvalitets-SAAB tillverkas lika bra i Kina som i Sverige. Enda skillnaden är prislappen. Inte tillräckligt mycket high-tech för att vara livskraftigt i längden här i väst. Vi måste satsa på andra saker istället.
För att återgå till avtal-2010 gör konjunkturinstitutet bedömningen att ett 0-avtal skulle betyda att ca 40.000 pers blir av med jobbet pga avstannande ekonomi. Ytterligare en orsak att hitta en bra nivå som alla blir nöjda med.
Skicka en kommentar