Before and after

I Second Life bestämmer vi själva hur vi ser ut. Det gör vi i det första livet också, men det är betydligt mer begränsat.

På några av mina vänners bloggar har man börjat bli lite nostalgisk och bläddra fram i fotoalbumen efter gamla bilder på sig själv. Jag har drabbats av flera datorkrascher sedan den dag jag såg den andra världens ljus den 5 januari 2007, men jag har botaniserat runt bland mina olika backuper och mappar med bilder och hittat några, men de äldsta är borta, som tur är hittade jag en av min allra första avatar inne i SL-garderoben.

Cory utan skin, hair, tattoos etc. C:a jan-april 2007

Mina första månader i SL framlevdes huvudsakligen på den enormt bra Ön "Sanctuary Rock" där de hade: Taaa-daaaa - Rock musik, live DJ och dans, dygnet runt. Jag fattade inte mycket, hade just inga vänner och undrade mycket över vad man hade där att göra, men det var bra musik, sköna fester men inga svenskar.

Det intressanta är att de flesta av oss verkar ha en tidig fas då vi testar, experimenterar och ändrar vårt utseende, men sedan någonstans mognar man och sedan sker inga stora förändringar av avan, men mer fokus läggs på det yttre, kläder, hår, smycken etc.

Det finns ju andra som har olika avatarer, kanske för olika sammanhang, och det är en av de stora skönheterna med det andra livet: Det finns inga konventioner - du är vad du vill.

Cory har börjat påminna om sig själv. Ännu inget skin, men tattoo och mitt första hair.

C.a maj 2007

I min jakt efter nya ställen, och kanske någon svensk sprang jag in på en ö som var nybyggd och inte ännu officiell. Där var en ava som hette Per och han bjöd in mig i en grupp för svenskar. Den ön hette Second Sweden. Mycket mer om Second Sweden, dessuppgång och fall, finns att läsa på andra ställen och bloggar. Jag åkte dit någon gång ibland, och det kom inbjudningar till spännande händelser. I april 2007 hölls barncancergalan i Second Sweden, på den nybyggda SS2. Jag var där och såg för första gången väldigt många svenskar och blev nog ordentligt biten och under några månader lärde jag känna de flesta av mina SL-vänner, de som än idag utgör kärnan i min vänskap. Vad vi upplevde under sommaren/hösten 2007 har nog gjort att vi delar en gemenskap som nog är liknande den man har med kamrater man går genom tonåren med.

Cory har skaffat skin med skägg, glasögon och ett rätt geekigt hår. C.a oktober 2007

En del väljer att ha sitt andra liv helt avskiljt från sitt första. De vill inte ens berätta vad de heter, var de bor eller liknande. Det finns de som är och beter sig helt annorlunda än de gör i sitt vardagsliv. Det finns de som är gifta, med barn i verkligheten, och har en annan relation, är gifta och lever med någon annan i SL, ibland med sin RL familjs vetskap, eller oftare inte.

Cory med längre hår, c:a våren/sommaren 2008

För mig har det aldrig varit någon skillnad i vem jag är. Den som känner mig i ett liv känner min inre person i det andra. Det kan man se inte minst på att jag delar en blogg med mina två "personer", vilket, har det visat sig, är rätt ovanligt.

Cory med RL längd på håret, c:a sommaren 2008

Det betyder inte att jag tycker att den som inte är precis som jag, eller delar mina värderingar är sämre, eller har fel. Var och en måste ta ansvar för sitt/sina liv, och sina handlingar. Jag väljer själv vilka som är mina vänner, och de väljer mig. Jag tycker inte om alla. Det finns folk i både RL såväl som SL som jag tycker är totalt slut i huvudet och som jag inte vill ha något med att göra.

Det betyder inte att jag har någon rätt att bete mig som ett svin. Eller smådumma mig lite. Jag respekterar allas rätt att få vara totalt dumma i huvudet, sedan undvikar jag helst att umgås med dem. Om man måste mötas i någon situation så gör jag det, utan att starta bråk, helst utan att göra mer än vad som krävs av situationen.

Det betyder inte att det är fritt fram att mobba eller hoppa på mig, för jag kommer ju inte ge igen.

Cory i nytt skin och kort hår, maj 2009

Så vad har jag då lärt mig av att finnas i Second Life i över två och ett halvt år? Egentligen ingenting. Och allt. Jag är i grunden en människa, var jag än finns. På twitter, på fejsbook, på ICQ eller gamla hederliga IRC, likväl som i SL.

Jag har sagt och gjort dumma saker ibland, någon har blivit ledsen, någon har sagt och gjort dumma saker mot mig. Ibland har jag kanske förtjänat det, andra gånger inte. På det hela taget försöker jag ha kul, umgås med människor som vill ha kul och tillsammans ha en trevlig tid.

Jag har mött många avatarer med människor bakom som troligen har stora problem i sitt RL, och de försöker leva ut sina inneboende aggressioner, hat och maktbegär, men jag kan ju alltid logga ut, och de måste fortsäta leva med sig själv, och när den dagen kommer och vårt liv är över så är det de som måste se tillbaks på sitt liv och fundera på om det verkligen blev vad de hade velat från början.

Och ett blogginlägg som skulle handla om hur min avatar ser ut, blev något mer djupt, filosofiskt, som jag tror kan beröra människor och avatarer över alla gränser. Det får jag leva med och ta ansvar för.

PUSS & KRAM från Cory och Kekke