Idag var det ett reportage på nyheterna i TV4 med anledning av att ännu ett gäng ungdomar drogat sig med GHB/GHL eller vilken den senaste hippa innedrogen är. Tre ungdomar hade förts till sjukhus i Göteborg, och en dog.
Min enda erfarenhet av kemiskt beroende är nikotinet. Då räknar jag i och för sig inte med kaffe och te, som är betydligt mildare i sin form, även om det säkerligen kan klassas som ett beroende också.
När jag hade rökt och/eller snusat i 15 år hade jag bestämt mig att sluta ett antal gånger, men aldrig genomfört det framgångsrikt. När mina tänder började ta stryk beslutade jag mig att sluta med snuset. Jag trappade ner, och det gick rätt bra. En dag insåg jag att snusdosan i min ficka skramlade som en skallerorm, snuset hade torkat till pulver och jag hade inte snusat på många dagar. Men då hade jag ju mina cigaretter. Min cigarettkonsumtion dubblades ett tag innan det sakta återgick till normalt läge.
Men sen att sluta röka, det var hårda papper! Jag befann mig i Krylbo, på sista april, och stod och rökte, och insåg helt plötsligt att jag smygsnusade första gången, och inledde min karriär som nikotinist, på just den platsen för precis 15 år sedan. På Valborgsfirandet, ungefär samma tid på dagen, klockan var 20:18. Precis i den uppenbarelsen kastade jag min halvrökta cigarett, trampade ut glöden demonstrativt och bestämde mig att det var slut.
Att bestämma mig för att det var slut hade jag gjort tidigare med. Men inom kort hade jag ändå tänt en cigarett. Den här gången skulle bli annorlunda. Jag kände mig motiverad. Jag kunde hänga upp mig på den helt meningslösa händelsen att det var samma plats och si och så lång tid sedan jag började.
Vad som sedan följde var inte lika glamoröst, utan jag brukar beskriva det som Ewan McGregors roll i Trainspotting. Den där han skall sluta med knarket, låser in sig i ett rum med en toalett, en säng och en kasse burkmat, och lider alla helvetets kval, klättrar på väggarna och lider något jävulskt.
För mig tog det tre dagar, och det kliade i kroppen, jag hoppade, studsade, cyklade som en idiot, men hade noll kondition. Efter det var nikotinet ur kroppen.
Att bryta alla vanor tog lång tid. Eftermatenciggen. Koppkaffeciggen. Gåtillbilenochtaencigginnanmankörciggen. Hela tiden i min dagliga tillvaro fanns de där tillfällena där cigaretten hade haft sin tydliga plats.
Varje gång jag ville, åh vad jag ville, ha den där cigaretten, mindes jag alla helvetets kval jag lidit för att rensa kroppen på giftet. Det ville jag inte genomgå en gång till. Jag beslöt mig för att aldrig bli en sådan där rabiat före-detta rökare som tjatar på och mobbar rökare. Det har jag hållt. Vid några tillfällen har jag varit ivrig påhejare när folk i min omgivning slutat, och försökt slutat, med tobaken. För några har det varit enklare än det var för mig.
Den som aldrig haft ett kemiskt beroende av den sorten kommer aldrig första hur det är. Men nu har jag varit tobaksfri nikotinist i snart 5 år. Trots det kommer jag aldrig kunna förstå hur det är för dem som sitter fast i tyngre droger. Jag kan ana, en liten skugga av förståelse, och jag vet att det är många, många gånger starkare beroende.
Puss & Kram från Kekke
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
ja !Precis så är det .. När man väl bestämt sig för att sluta så går det bra. Jag började röka när jag var 13 år och började på högstadiet . Där fanns ett rökrum med 4 STORA askkoppar i ett litet rum (150cm höga o 100cm breda ).Jag vill minnas att det var många ungar som började röka då ...Har varit för feg för att testa annat än nikotin och det är jag glad för .Det måste vara ett helvete att vara föräldrar till barn med drogproblem.. Vad gör man ? Hur går man vidare ? Tur att man har en dotter som är förståndig men det är klart .. Hon har ju vuxit upp med en mamma som rökte o det hatade hon ... Denna jävla lukt som blir är ju äcklig .Jag har glömt när jag slutade men det var nog 6-7 år sedan iaf .. Känns som att det kvittar :)Huvudsaken är att det blev av !
Men om alla rökare lägger av, vem skall då betala alla skatter. Då måste staten börja ta ut en konsumtionsskatt på icke livsnödvändiga prylar och det blir ju inget bra. Tänk vilken abstinens en del skulle få då. Fast det kanske är smart uträknat. Rökarna ger igen sitt lidande på shoppaholikarna.
Alla tiders Lensi :-)
Tobbe, du har rätt, men ändå väldigt fel. Om rökarna slutar, kommer det utan tvekan slå igenom i sjukvården. Kostnaderna för att ta hand om de direkta och indirekta sjukdomarna tobaken orsakar är stor.
Å andra sidan kan man tänka sig ett scenario som det som uppstår när man tar ut skatt på miljöförstöring och "skatteväxlar" till bra saker. Helt plötsligt behöver man miljöbovarna för att finansiera alla bra saker.
Bara semantiken har kan diskuteras hur lange som helst.. ;-). Vad ar "beroende" t.ex.? Och vad som i en kultur klassas som orent eller "missbruk" ar helt accepterat i andra kulturer. Vad ar egentligen "bara puristiskt" och vad ar ett "riktigt problem"? Nu tror jag ju att summan av vastvarldens medicinforskande har fatt till en ratt sa vettig helhetssyn pa dessa aspekter. (Om vi nu undantar sponsrade forskningsresultat gjorda for att underlatta for en viss typ av industri.) Andra kulturer (sa som manga islamstater) har en mer irrationell syn pa vad som ar bra och vad som ar daligt (eller "fel"/"ratt", "rent"/orent")...
Vi kan med stor sakerhet saga att rokning och anvandande av tunga droger ar nat som dodar majoriteten av "anvandarna" i fortid och kostar samhallet stora pengar av manga olika anledningar.
Men i pricip har du ratt. Manniskan ar en vanemanniska, och kanske det ar det storsta problemet for vilket missbruk (om vi nu vagar oss pa att anvanda sa runda ord) som helst ar kanske mer att bryta vanan an att bli av med sjalva det kroppsliga beroendet. For det, som du sager lamnar kroppen pa nagra dagar.(Om an med en hemskt otrevlig kroppslig abstinensreaktion!) Men att bryta vanan av att ta en en humorforandrande drog som t.ex. en cigarett ar ett svarare och mer langdraget problem. Och for den biten finns inga kliniska processer etablerade. Men:
GRATTIS och "keep up the good work"!
Bara de låter bli priten så. Försvinner den kommer depressionskostnaderna att äta upp rökbesparingen. Tänk att försöka överleva en vintersäsong utan en enda liten pritvittring. Känns jobbigt.
Skicka en kommentar