Peace & Love 2012, Lördag

Anna Ternheim 

All rajty! Sista dagen. Den här festivalen har varit så fruktansvärt upp och ner. Så mycket som inte har kännts bra, samtidigt som en del varit magiskt. Lördagen bjöd på precis det.

Jag var helt förstörd när jag vaknade. Eller, jag blev väckt av telefon. En kompis. Han: Sov du? Jag: Ja! Han: Bra då är du vaken nu! Varpå vi pratade om viktiga saker.

När jag kommit upp, fått i mig frukost, och börjat registrera omvärlden blev jag tvungen att inse att min trädgård var i akut behov av handpåläggning.

Hon har aldrig varit bättre 

Så jag körde ett varv med gräsklipparen, blev inbjuden till grannen på kaffe, där vi gjorde upp planer för hur vi ska ta hand om våra fällda träd. Jag har bra grannar. Alla, runt om, som jag träffat har varit bra. Det är inte illa.

Men det var ju festival, så jag drog iväg så jag skulle hinna upp till Hardcore Superstars. De har spelat minst två gånger tidigare när jag valt bort dem. Den här gången tänkte jag se dem. Och HELVETE vilket ös de bjöd på. Naturligtvis hade jag lämnat mobilen med kamera i bilen, så bilder får ni inte, men vill ni se dem, googla, de är ett stort band, det finns bilder på dem därute. Jag lovar!

Skrillex skulle ha varit på Utoipa, för det var skrattretande fullt vid Fantasia 

Jag gick in i Zonen. Den där när man blir ett med det man gör. Det kanske är lätt för dig, men min hjärna är inte kopplad så. Det spinner runt saker där som jag inte ens vill börja berätta om. Men en sak ska ni få. Jag älskar att observera folk. När man kollar ett gig. De runt i kring. Vem är där med vem. hur känner de varandra. Vem är ihop med vem. Vem vill bli ihop med vem, och är det besvarat. Vilken typ av människa är de. Ja, sånt. Dessutom spinner det runt en massa annat. Planer. Saker som skett som måste analyseras. Sånt man vill ska ske.
Skitsamma. Nu lyckades jag, hjälpligt, gå in i ögonblicket, och det var magiskt.

Eder hjälte tillsammans med de tidigare årens ständiga värd/värdinna, Patrik och Linda 

Sen såg jag Anna Ternheim. Henne såg jag första gången på Kents tältturne, i Borlänge 27 maj 2005. Hon var förband. Själv. Det var naket, närvarande och vackert. Sen såg jag henne på P&L för några år sedan. Det var ok, men inte mer. Men nu.
Hennes musiker kändes genuint äkta, själv var hon helt i fas. Låtarna, ljudet, känslan. Helt magiskt. Jag hade ställt mig långt fram, lutad mot ett träd. Och gick djupt in i zonen. Det blev nästan som att resa i tiden. Djupt känslosamt. Utan tvekan de finaste ögonblicken på hela festivalen.

Varför vänta på Godot när man kan vänta på Riahanna? 

Efter det drog jag för att se på Skrillex, och det gav mig absolut ingenting, mer än det att jag kan säga att jag såg honom. Gott nog så. En minut eller tre, mer stannade jag inte. Sen drog jag för att se Thåström, och jag tror det hade kunnat bli magiskt. Jag har sett honom många gånger, och blivit mer och mer besviken p.g.a. att han är så sjukt opersonlig på scen.
Jag var på väg in i zonen igen, och hann höra några låtar, när någon jag letat efter att se passerade mig på lite håll. Innan jag hann komma in i matchen igen och bryta mig förbi en massa folk var hon försvunnen.

Nu började vi en katt-och-råtta lek med sms och teleoperatörernas svårighet att få fram meddelanden för att mötas. Då sprang jag in i Linda och Patrik. De förtjänar att nämnas, eftersom jag hängt hos dem varje P&L de senaste åren. I år blev det inte så. P.g.a. omständigheter jag inte tänker gå in på här. Vi passade på att ta en bild, för att skicka till en speciell person.

"...for it is a human number, its number is...."

Till slut hittade jag henne, hon jag sökte. Och vi stod längst fram vid Utiopias scenkant. Väntandes på Riahanna. När showen inte startat 30 minuter efter utsatt tid så drog vi. Tro mig, det är fan inte lätt att ta sig ut från ett område stort som två eller tre fotbollsplaner där det står 48000 människor och trycker på. 

Ungefär där tog festivalen slut, och när jag rullade hemåt i natten vid halvtre tiden, fick jag ett meddelande på min kilometervisare som kanske är en föraning om vad som väntar Peace & Love.