torsdag 11 november 2010

Det här med att blogga, vad gör man det för? Jag tror att orsakerna är lika många som de som skriver.
För mig handlar det enbart om en kanal att få säga något som känns intressant eller angeläget, helst på ett välformulerat och intressant sätt. Det speglar på ett sätt den jag är och vad jag gör.

Från början handlade det mycket om Second Life. Allt eftersom det har tagit en mindre plats i mitt liv är det andra saker som intresserar mig. Musik, film, böcker, konst och filosofiska funderingar utan krav på högre akademisk bakgrund.

Det jag skriver om kanske intresserar några, men knappast alla hela tiden. Mycket kan vara av rent intern karaktär, annat lika internt, men intressant för en annan grupp. Men precis som när jag skriver musik så är det egentligen bara en persons intresse som styr valet av innehåll, jag själv. Och om någon annan också är intresserad så är det trevligt. Men min integritet är nummer ett.

Andra har ett yttre intresse att bejaka, en uppdragsgivare, någon som betalar. Det kan mycket väl vara intressant att läsa ändå. Vi vet att detta skrivs med ett motiv.

Ytterligare andra saknar tydlig uppdragsgivare, men skriver ändå drivet i något intresse, kanske de skriver om politik eller något annat engagerande. Här har vi som läsare ett stort ansvar. Det har vi iofs alltid. Vi måste alltid ställa oss frågan, vem skriver, i vilket syfte, och vad vill de få oss att tycka och tänka?

När avsändaren än känd, t ex när vi läser något på aftonbladets webbsida, så vet vi att syftet är att få oss att klicka/köpa lösnummer, politiskt står de för en högerlinje inom socialdemokratin. Är det Dagens Nyheter vet vi att de också vill sälja klick, men hellre prenumerationer, och politiskt står de för en nyliberal högerlinje.

När vi nogrannare granskar kanske vi ser att budskapet är planterat av någon annan, ett företag som genom smart marknadsföring får tidningarna att skriva. När jag sysslade med politik lärde jag mig att skriva pressmeddelanden på "pressiska", att helt enkelt lägga journalistiska yttryck i en färdig text, som jag ville att tidningen/radion skulle presentera. Och tro mig, det hände OFTA att jag i lokalpressen kunde läsa mina egna ord, presenterat som journalistiskt material.

En sund inställning är en pessimistisk och kritisk inställning. Utgår du ifrån att alla alltid ljuger och försöker sälja något, kommer du sällan bli besviken. Å andra sidan kommer du inte ha så kul heller.

Om du som läser det här får en uppenbarelse och börjar se saker i ett nytt ljus, eller gjort det tidigare, så förstår du nog vad jag menar. När en vän skriver en statusuppdatering på fejsboken finns ett tydligt syfte. Det kan vara: Jag är glad, se på mig och avundas mig/ jag gillar dig så njut av min glädje/ Tyck synd om mig/ Kolla hur framgångsrik jag är/ Jag säljer något kom och köp, vi är ju ändå vänner.. eller något annat. Sådana är vi människor, men glöm inte att människan inte är annat än ett djur, och det enda som skiljer oss från grisarna är att vi sitter ner när vi äter och skiter, och att grisen förstått att det är löjligt att försöka tro att en tjej blir intresserad bara för att man bjuder på en drink, det är ju såklart bara att fälla fram bringan och visa att man är alfahane och spöa skiten ur närmsta konkurrent, så är kvällen räddad.

det går aldrig att bli dum igen
hur gärna man än kan vilja min vän
det går inte att bli dum igen
hur mycket man än försöker min vän
/(popensemblen Raymond & Maria)

Inga kommentarer: