Rockstjärnan lever

I min ungdom spelade jag med några kompisar i ett band. Under några år i början av 1990-talet spelade vi och spelade in demos, deltog i talangjakter, spelade på diverse arrangemang och skapade vår egen musik och stil.

I samband med att jag flyttade för att studera slutade vi spela. Vi lade inte ned. Vi hade i alla fall ingen avskedsturné.

Någon gång i slutet på förra året stötte min polare Stefan ihop med bandets gamle trummis, Mats, och mindes hur vi en midsommar, kanske 1993, skulle spela på midsommarfesten hemma hos min bror, men efter diverse händelser blev det aldrig något gig trots att allt var riggat och klart.

Stefan tyckte det skulle vara kul om vi kunda spela på hans 40-årsfest i sommar, och Mats tände direkt. Efter diverse samtal och träffar med Sven och Fredrik, de övriga i bandet, kom vi alla överens om att det skulle vara kul att spela igen.

I lördags träffades vi så äntligen hemma hos Mats där han riggat en replokal i källaren. Det var väldigt kul att träffa killarna igen. Jag hade inte träffat Sven och Mats på över tio år, och Fredrik några gånger de senaste åren. Men på något sätt så var det bara som att ingen tid har förflytit, vi körde på precis som förr.

Att spela fungerade alldeles utmärkt också. Nu spelade vi inte några av våra egna låtar, utan körde några "covers" men det blev rätt fort i vår egen tappning. Det mest underbara var att det flöt på direkt!

Så nu siktar vi på att göra en bra spelning på Stefans fest, men jag skulle tro att vi kommer fortsätta spela även efter det. Vi har i alla fall redan bokat in nästa repningstillfälle.

Kanske kommer rapporter hur det går här i bloggen.

Puss & Kram från Kekke